Med 4 månader, 3 veckor och 2 dagar placerar Cristian Mungiu Rumänien på filmkartan en gång för alla. Bakom det inte särskilt publikdragande namnet döljer sig en fantastisk film om en illegal abort i Ceaucescus Rumänien. Titeln syftar på hur långt studentskan Gabitas graviditet är gången. Handlingen kretsar emellertid mest kring Otilia, hennes rumskompis på universitetet i Bukarest. Det är Otilia som är filmens verkliga huvudperson och det är genom hennes ögon vi får uppleva det rumänska samhället, som styrs med järnhand av Ceausescu. Rumänien var det enda landet i hela östblocket som kriminaliserade abort, men filmen försöker varken analysera eller förklara Ceausescus egenartade form av kommunism. Däremot visar 4 månader, 3 veckor och 2 dagar på ett makalöst sätt, utan några som helst pekpinnar, upp ett samhälle som är rejält nedgånget såväl, materiellt som moraliskt. Året är 1987 och diktaturen har bara två år kvar till sitt fall och utan att man ser säkerhetspolisen kan man hela tiden känna deras närvaro i människornas flackande blickar och oroliga frågor. Och folket misär märks i de långa matköerna som skymtar förbi när Cristian Mungiu berättar sin historia.

Otilia är ett av de starkaste kvinnoporträtt jag har sett på film. Hon är en överlevare som kan knepen för att klara sig i den korrumperade huvudstaden där säkerhetspolisen ständigt vill se medborgarnas id-handlingar. Hon vet att man för att muta hotellpersonalen bör ta med sig cigaretter av märket Kent och att allt bör planeras noggrant. Ändå går det mesta snett eftersom Gabita verkar ha gett upp. Hennes uppgivenhet blandas med rena lögner, vilket får stora konsekvenser, då flickorna träffar läkaren som ska utföra aborten på ett hotellrum. Cristian Mungiu tänjer verkligen på gränserna när han berättar om flickornas relation. Det är så man själv slits itu och funderar över hur stora uppoffringar Gabitas vänskap egentligen är värd medan den ena besvikelsen efter den andra uppenbarar sig för Otilia. För att spetsa till historien ytterligare hamnar Otilia dessutom i en lojalitetskonflikt när pojkvännen Adi kräver att hon tittar in på hans mammas födelsedagsfest. Så medan Gabita ligger på ett hotellrum och riskerar att förblöda ger sig Otilia av till en meningslös födelsedagsfest, där hon sitter och oroar sig för Gabita medan de övriga gästerna pratar strunt. Det är en av filmens många mästerliga stunder, men så är manuset också något av det mest välskrivna som gjorts på senare år.

I Hollywood talar man gärna om när en film bygger på verkliga händelser liksom för att ge filmen extra nerv, men vad ska man då säga om 4 månader, 3 veckor och 2 dagar. Filmen bygger på den verklighet som människorna i Rumänien tvingades leva med under mer än två decennier: Rumänien införde 1966 en lag som förbjöd all abort och till följd av den räknar man med att minst 500 000 kvinnor dött på grund av illegala aborter fram till Ceausescus fall 1989. Det är svindlande siffror, men det fantastiska med Cristian Mungius film är den lyckas åskådliggöra detta traumatiska faktum. Hans film bygger på en historia från en ungdomsvän, men han har hört andra liknande historier genom åren. Han berättar sin historia om Gabitas och Otilias vedermödor lugnt och stilla och nästan alla scener i filmen är gjorda i långa tagningar som filmas i naturliga miljöer. För det mesta är jag inte särskilt förtjust i att man följer en person genom långa korridorer med skakig handkamera, men jag sväljer även det för Cristian Mungiu har lyckats skapa ett drama med en intensitet som tränger sig under huden och är svår att skaka av. Till sin hjälp har han en skara utomordentliga skådespelare, särskilt Anamaria Marinca, som är helt suverän i rollen som Otilia. Hon utstrålar en livskraft mitt i misären som jag verkligen gillar. Men även Vlad Ivanov som den cyniske läkaren och Laura Vasiliu som Gabita är glasklara i sina roller.

Efter att 4 månader, 3 veckor och 2 dagar något överraskande vunnit guldpalmen i Cannes har filmen åkt på ett hyllat segertåg runt om i världen. Den resan inkluderar även vinsten på Stockholms filmfestival. Förhoppningsvis hittar även en stor publik till filmen. Vid den här tiden på året brukar årets bästa filmer presenteras på olika listor till höger och vänster. Det har varit ett ovanligt bra filmår, med många riktigt bra filmer. Någon tvekan om vilken film som kommer att toppa min lista råder det inte: 4 månader, 3 veckor och 2 dagar är årets bästa film i mina ögon.