.jpg)
(5) Klassiker Få filmer har velat säga så mycket och lyckats som Kubricks rymdodyssé. Det var startskottet för hans egen signifikativa estetik med sval ljussättning, mättat tempo och ett kameraarbete som i bristen på rörelse skapade enorm spänning i bilderna. Det är även en film som till skillnad från 60-talets filmiska rymdäventyr tog science/fiction-genren på allvar och tog till vara på de rent existentiella dimensionerna. Det är dessutom en film som vågade satsa på specialeffekter och såhär en trettiofem år senare ännu står sig väldigt bra mot sina efterföljare, även om digital teknik fortfarande var på skissbordet. Men framför allt är det en film som i sin balansgång mellan tid och rum skapar stor poesi och än idag förbryllar åskådaren. Eller som romanförfattaren Arthur C. Clarke formulerade det: "If you understand 2001 completely, we failed. We wanted to raise far more questions than we answered".
Kubrick och Clarke arbetade simultant med historien till filmen. Medan Clarke skissade på romanen så skrev Kubrick manuset och idéerna växlades däremellan. Historien kretsar kring utforskandet av den svarta monoliten som vid ett tillfälle påträffas på månen, för att vid ett senare skede uppenbara sig nära planeten Jupiter. I en inledande sekvens får vi som åskådare även se att den visat sig på vår planet vid "mänsklighetens gryning" och gett upphov till idén om föremåls användbarhet som redskap, alternativt vapen. En expedition skickas iväg för att utforska monoliten och har som hjälp en högst avancerad skeppsdator med beteckningen/namnet HAL-9000. Från det benet en apa i inledningen hittar och senare använder för att klubba ihjäl djur med, är teknologin nu utvecklad till att sköta den totala livsmiljön på ett rymdskepp. HAL är artificiell intelligens och är tränad till att även uppfatta känslouttryck och nyanser i människors samtal. Något som blir förödande när astronauterna på skeppet misstänker att HAL inte fungerar som den ska och bestämmer sig för att kortsluta den.
Om det var berättelsen på det kortfattade manusplanet, så är det filmiska uttrycket i Kubricks 2001 av flera andra dimensioner. För det första råder ett totalt uppbrott från alla sorters konventionella berättarramar. De inledande och avslutande tjugofem minuterna är dialoglösa (och med övriga scener utan replikskiften har det beräknats att nära en och en halv timme av filmen saknar dialog) och den enda karaktären som presenteras på djupet är datorn HAL. Dessutom uppstår rejält grova tidshopp i filmen (det längsta på tusentals år), vilket bidrar till att förstärka gåtfullheten i var den röda tråden ligger. För det andra är det en film som framhäver musiken på ett ytterst nyskapande sätt. Polarprisvinnaren Györgi Ligeti må ha stämt Kubrick för att ha använt hans musik utan tillstånd, men frågan är om någon annans musik hade kunnat ge tyngdkraft åt den slutliga färden in i evigheten. Med tanke på att filmen visualiserar tidens existens och människans utveckling, blir kopplingen mellan de klassiska verken av Richard Strauss och Johann Strauß och Ligetis avantgardistiska symfonier en symbol i sig.
För det tredje, och kanske allra viktigast, är det en film som likt få andra diskuterar människans existens – och på flera olika plan. Den tar upp vår existens i samband med såväl natur som teknologi och gör det på ett väldigt utvecklingskritiskt sätt. Astronauterna är i stora delar av filmen mestadels livlösa funktioner av den teknologibaserade verklighet de befinner sig i. HAL må vara datorn, men är i scenen med "Daisy, Daisy"-sången snarast den mest känslofyllde. Även om många numera ser klädmodet, samt det politiska läget i filmen som tecken på hur daterad filmen är, så är ju den filosofiska diskussionen kring människans integration med teknologin fortfarande högaktuell. 2001 ifrågasätter vår syn på utveckling och hur vi ska kunna definiera vår omvärld när vi inte är klara med vår egen existens.
Men Kubricks och Clarkes historia slutar inte där, utan ger sig även i kast med att förmedla en skapelseberättelse bortom evigheten. Det avslutande kapitlet med Bowmans resa bortom tid och rum där han finner uppkomsten till mänskligt liv är oöverträffade inom science/fiction-genren. Vad Kubrick lyckas visualisera är närmast gåtan, den ständiga frågan efter vad som är begynnelsen och meningen. Jag vet att jag aldrig kommer förstå slutscenernas innebörd, men just insikten i oförståelsen känns onekligen lik den känsla Bowman själv uttrycker.
14 kommentarer på “#49 / År 2001 - Ett rymdäventyr”
Blir uttråkad på gränsen till vansinne av att se det där sablans rymdskeppet glida fram över tv-skärmen i typ 5 minuter.. är verkligen en sådan där film som bara glänser i stunder (slutet är grymt härligt).
Av randomize 2001-09-29 00:00
Vad kan jag säga?..Det är ett mästerverk, det är en kubrick film och jag ger den repekterande 5,helt klart...Den som ger den mindre är för liten,för dum...eller bör se den igen...(jag har sett den 4 gånger)
Av Messiah 2001-10-23 00:00
Jag kanske har väldigt dålig smak eftersom det här räknas som en klassiker, jag tyckte den här va stentrist och långtråkig!
Av SuperIre 2002-02-18 00:00
ja SuperIre, det är nog som du säger, du har enormt dålig smak på filmer!! du får skärpa dig, antagligen så är väl godzilla och jurassic park dina favortifilmer, ditt äckel! ursäkta nu tog jag nog i lite väl mycket... det är en mycket bra film, långt ifrån långtråkig!!
Av jone 2002-02-28 00:00
suck,suck...man måste nog öppna sina sinnen och se djupare för att förstå detta ypperliga mästerverk,ingen..vågar jag säga, INGEN science fiction liknar den här filmen i sitt sätt att vara,villket gör den jävligt orginell och att den uppskattas märks på hur mycket folk har snott från detta underverk....
Av Messiah 2002-04-21 00:00
Om man betänker vilket år den är gjord och med den teknik som fanns tillgänglig då så är 2001 ett mästerverk. Kubrick visar oss vilket visionärt geni han var. En kanonrulle.
Av lemur 2002-04-29 00:00
Helt klart den bästa Sci-Fi filmen genom tiderna.
Av ille 2002-11-07 00:00
Ganska förbluffande att en film som gjordes 1968 kan ha specialeffekter som är bättre än dagens.
Av ille 2002-11-07 00:00
Nästan lika bra som Solaris från 1972.
Av PS 2006-12-21 11:11
Sjukt bra film. Såg den första gången när jag var 13 år och ensam hemma. Hela min världsbild skakades och jag kunde inte röra på mig från soffan när filmen var slut. Ett mästerverk utan dess like.
Av Sassa 2007-07-24 10:18
Jag har sett den säkert tio gånger. Filmen blir starkare för varje gång. Filmen har blivit en stilikon och de flesta Sci-fi filmer idag innehåller mycket av den filmens olika stämmningslägen och strategier. Solaris-72 av Tarkovski är också lysande Det är så fullblodsproffs jobbar ...
Av Ulf 2008-12-13 14:45
Seriöst, det må betecknas som ett mästerverk, men vad hände egentligen? Det är väl effekterna som är behållningen - manuset måste vara en barnlek i påverkat tillstånd.
Av Robert 2009-08-02 22:13
Över lag så är omdömet i linje med mitt = ***** en klassiker! För er som ej läst boken -Gör det! Där får ni även en förklaring på det "gåtfulla slutet", återkommer till det. Såg filmen för första gången på biografen Draken på Järntorget i Göteborg. För första gången så kom jag i kontakt med "6-kanaligt magnetljud", som SF Draken uttryckte det. Det är vad vi idag kallar för 5:1 ljud. Och detta var det originalljud som filmen 2001 använde sig av på stora biografer. Filmen var från början med CINERAMA och detta ljudet en fullfjädrad film även med dagens mått sett!!! Det som sedan slog mig var designen på rymdskeppen där givetvis Discovery och rymdkapslarna (pod's) var av en ofattbar grym design, som står sig än idag. Just rymdkapslarna, från filmen, har legat till grund för Apples namn & design på -Ipod! Jag var ej så gammal när jag såg filmen, var 19 år men likt många andras uppfattning så ändrade fimen min livsåskådning och vidgade alla perspektiv bortom alla förnuftets horisonetr. Då när jag såg uppsättningen på SF Draken trodde jag att "filmen var helt ny", -det enda som gjorde mig förbryllad var ju klädmodet som nämnts här innan. Kort därefter kollade jag upp det hela och blev nästan chockad över filmens ålder, redan då. Jag läste sedan boken kort därpå. Just "slutet" , som jag nu återvänder till snart, var det mest dramatiska och KRÄVER 5.1 ljud för att upplevas till max. Det hade jag förmånen att få uppleva. Något kusligt så rusade en ung tjej skrikande, gråtande (chockad?) ut från biosalongen när detta utspelades, effekterna är ju magnifika men även skrämmande: Det Dave Bowman fick uppleva i filmens handling var att den 3:e monoliten var ett slags "guds verk" och en gigantisk fälla. Jag citerar UNGERFÄRLIGEN några ord ur romanen: " Monoliten var skapad för att följa ett intellignt livs uppkomst. detta var ingalunda det enda stället i universum som dessa monoliter var utplacerade. Det fanns många. Monoliten fick ett gensvar av vårt första livs gryning och utbildade oss. Vi växte sedan upp som de mänskliga varelser som vi blev och lärde oss att hantera allt som man kunde skära, hugga och slå med, fram till dagens domedagsvapen och moderna teknologi. Till sist så var det dags för ett slags "examen" för oss, där vår livsduglighet skulle utrönas: En första monolit på månen och om vi kom dit så skulle den upptäckas och om vi lyckades med detta så skulle den skicka en stark radiosignal "Aimed at Jupiter" - riktad mot Jupiter. -Det skedde, I en omloppsbana så skulle en tredje monolit finnas." (slut citat) Discovery sändes ut med sin besättning och HAL var den ENDE som kände till detta och det var mer än vad hans sinnen (?) kunde klara. Därför så iscensatte han det fejkade felet på AE -35 enheten, den styranordning som ALLTID höll paraboantenne riktad mot jorden för kommunikationen hem. Vi vet hur det gick... Fortsatt citat: " När Dave Bowman nådde den 3:e monoliten så var detta en gigantisk kosmisk fälla som gillrats för miljoner år sedan. Den hade legat där länge men kunde ligga kvar i evighet, för förr eller senare skulle intelligent liv upptäcka den och fångas in i densamma. Detta skedde nu genom ett kort litet "ögonblink" (en nanosekund- egna ord / Swen), det som var INUTI monoliten blev UTSIDAN för ett kort ögonblick och dimensionerna bytte plats. Därmed så slukades kapseln med Dave av monoliten." (Monoliten hade storleksförhållandet 1:3:6 enligt romanen) - Slut citat! Mina egna ord: I den resan som påbörjades så skickades Dave och kapseln in i en oändlig tidsresa där de första mikrosekunderna innebar en resa bortom vår egen rymd. Han lämnade därmed allt som har med vår värld att göra såväl intellektuellt som i rumtiden (vår rumtid). Han fick nu uppleva att skapelsen av universum passerade revy med Big Bang, stjärnor och planeters födelse, vidare till de strängar av fragment som kan skapa universum likt våra eller andra för oss helt främmande världar. En "främmande värld" i detta avseende betyder inte främmande planeter, enbart, utan snarare helt främmande slags universa som vi ej kan förstå oss på. Sinnena gäckade honom och det enda som var kvar förutöver honom i denna oändliga tidsresa av "liv" var de 5 keruber (diamantliknade prismor) ni kan se i filmen som ett tag "lotsar" in mot det nya tillstånd han hamnade i, en slags "vägvisare" mot det nya målet. Till slut så hamnade kapseln i en ur en amerikansk TV-film hämtad kopia av en hotellsvit som iordningställts åt honom för den slutliga metarmorfosen (förvandlingen). Dave fick en bit mat och dryck som hans mänskliga snabbt åldrande kropp och sinne fick som en "sista hälsning" från det liv han lämnat. Snabbt så kom årmiljarderna i fatt honom och han åldrades och gick in i förvandlingen som den "mänskliga ambassadör" han utsetts till: Vi kan se 100 miljoner stjärnor och varje stjärna stämmer överrens med antalet miljoner människor som levat och verkat på vår jord sedan den mänskliga begynnelsen - detta stämmer: kolla gärna, stjärnorna vi kan se från jorden i rymden är ca 100 miljoner. Dave fick i uppgift att bli en slags "vaktmästare" över mänsklighetens vidare liv och öden sedan han återfötts - återförs till vårt solsystem, därav slutscenen med fostret och jordklotet. Slutord: En magnifik film som kommer fängsla oss, sannolikt för all framtid...
Av Swen 2010-01-14 00:57
Korrigering: "100 miljoner stjärnor" ska vara 100 miljarder! Beklagar felaktigheten i slutet av mitt långa inlägg.
Av Swen 2010-02-06 13:15
Skriv kommentar till “#49 / År 2001 - Ett rymdäventyr”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.
.jpg "Nattens väktare - Nochnoy dozor - Betyg 2/5")
Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl