"As far back as I can remember, I've always wanted to be a gangster." Med de orden inleds Martin Scorseses omtumlande gangsterhistoria. Historien börjar med att Henry Hill som ung drömmer om att bli en gangster. Han börjar jobba som springpojke och lär sig snabbt hur gangsterlivet fungerar. Vi får följa Henrys liv när han blir en accepterad gangster, gifter sig, hamnar i fängelse, börjar att langa knark och när han till slut åker fast. Det är på samma gång en brutal gangsterskröna som en underhållande invertering av den amerikanska drömmen.

Ray Liotta gör sin hittills bästa roll i sin gestaltning av Henry Hill. Tillika gör Robert De Niro en av sina bästa prestationer som Jimmy Conway, den professionella gangstern som lärde upp Henry ("Jimmy was the kind of guy that rooted for bad guys in the movies"), och Joe Pesci (Oscarsbelönad) gör en oförglömligt obehaglig roll som Tommy DeVito, en av Henrys närmaste vänner. Hela filmen berättas av Henry och frågan är om voice over-tekniken någonsin har varit bättre än i Maffiabröder. När Scorsese till sist låter Henry stiga ut ur sin karaktär och plötsligt bli berättarrösten i bilden, förstår man vilken fantastisk regissör Scorsese verkligen är. Kameraarbetet är ett annat exempel – som när Henry tar med sin blivande fru till en restaurang och kameran följer efter dom hela vägen från gatan, igenom bakdörren, förbi köket och in i restaurangen i en och samma tagning.

Historien om USA som kapitalismens drömhus där allt är möjligt har berättats många gånger. Och att låta gangstern representera den ultimata drömmaren var heller inget nytt när Martin Scorsese tog sig an Nicholas Pileggis bok Wise Guy. Men istället för att låta det bli en traditionell familjefabel eller en historia om den obundne rebellens glamorösa uppgång och blodiga fall, så blir Maffiabröder någonting helt unikt. Scorseses känsla för tempo går verkligen till excess och collaget av olika tids- och personskildringar till samtida musik är helt otroligt. Men samtidigt lyckas han även gå på djupet med den girighet som filmens karaktärer drivs av och låta detta krocka med såväl religiösa motiv som en svärtad syn på the american way. På så vis har Scorsese med Maffiabröder lyckats göra en av filmhistoriens främsta gangsterfilmer och därav även en närmast fullkomlig USA-skildring.