Innan jag såg Victor Sjöströms (1879-1960) Körkarlen från 1921 för första gången, i tintad och renoverad version med nyskriven musik framförd av en levande orkester, hade jag länge haft min uppfattning om stumfilmer klar: något mossigare gives inte på denna jord. Ack så fel jag haft!

Körkarlen spelades in mot slutet av den period i den svenska filmens historia som brukar beskrivas som dess storhetstid - den senare delen av 1910-talet och de första åren på 1920-talet. Förutom Sjöström räknas kanske framförallt Mauritz Stiller in bland de stora regissörerna under denna period. Både Sjöström och Stiller prövade senare även lyckan i Hollywood med högst varierande framgång.

Handlingen i Körkarlen utspelas i den samtida slummen. Den djupt alkoholiserade och lungsjuka David Holm dricker som vanligt ihop med sina dryckesbröder på nyårsafton medan de berättar för varandra om den legend som säger att om en stor syndare dör vid tolvslaget får han till uppgift att under ett år överta körkarlens arbete, som består i att med häst och vagn resa runt och samla in de dödas själar. När klockan slagit midnatt är David död. Under arbetets gång får David tillfälle att återse sina gamla synder och dem han skadat genom sitt leverne - främst hustrun och barnen. Givetvis, eftersom berättelsen också är en sedelärande nykterhetspamflett, väcks Davids samvete till liv och en önskan att ställa tillrätta infinner sig gradvis som en följd av eftertankens kranka blekhet.

Körkarlen var Sjöströms tredje försök att filmatisera Selma Lagerlöfs böcker och är utan tvekan det allra mest lyckade. De tidigare filmerna hade skänkt Sjöström författarinnans närmast obegränsade förtroende att filmatisera hennes berättelser. Icke desto mindre utgjorde Körkarlens invecklade berättarstruktur och dess tematiska inslag av spökerier med övergångar och sammansmältning mellan den verkliga världen och andevärlden, en stor inspelningsteknisk utmaning. Victor Sjöström var dock gott rustad att ta sig an detta genom sin egen begåvning och skicklighet som såväl regissör som skådespelare och han hade även god hjälp av övriga medverkande både bakom och framför kameran. För fotot och de många avancerade fototekniska effekterna, som dock aldrig blir till självändamål i Körkarlen, svarade Sjöströms trogne fotograf Julius Jaenzon. Bland skådespelarna bidrog förutom Sjöström själv i huvudrollen, även Hilda Borgström som hustrun och Astrid Holm som slumsystern med mästerliga prestationer.