Denna dvd består av två trilogier plus ett antal bonuskortfilmer. Allt regisserat av dels den galne exihibitionisten Nicolas Debot och dels den lite mer anonyme Micke Engström. Engström trilogi (Ned$kärning, Nya tider och I.D.B.A.V) består av starkt samhällskritiska science fiction-berättelser som alla utspelar sig i en dyster framtid där pengar, materialism och kapitalism är det enda som betyder något. Dom är gjorda mellan 1996 och 2002 och visar tydligt en utveckling hos Engström som är väldigt positiv. Men även fast jag älskar denna form av scifi så tycker jag att det är lite övertydligt, eller verkar så i alla fall. Vi får det verkligen präntat i huvudet att kapitalism, materialism är farligt, men framför allt fult. Det är lite ”tycka synd om oss”-mentalitet som jag inte gillar bara. Kanske om Engström hade kunnat få fram detta budskap lite mer subtilt? Annars blir det väl mycket pekpinne över det.

Kortfilmerna i sig är i övrigt grymt ambitiösa och stundtals väldigt välgjorda. Det är underligt hur man i dessa nollbudget-produktioner kan få till intressantare och bättre foto än vad ”proffs” som Roland Sterner och Ulf Brantås spytt ur sig på senare år. Det förtjänar Engström med kollegor en stor eloge för. Jag tycker dock att man cementerat fast kameran lite väl mycket, men det handlar nog mer om personlig smak från mitt håll.

Nicolas Debots kortfilmer får mig att tänka på ett ord: ”Exihibtionism”, vilket absolut inte alls är fel. Denna gången bjuds på vi lite mager och (tyvärr) andefattig satir i kombination med grafiskt sex! Den första filmen, Extremism breaks my balls, är kanske den mest omtalade. Utan någon större förvarning så kastas vi in i ett grafiskt förspel till samlag, men det hela avbryts på ett ytterst våldsamt och (märkligt nog) humoristiskt sätt. Det är nog denna filmen som tar fram det som Nicolas är riktigt duktig på, erotik. För det känns äkta. Väldigt äkta. Rent sexuellt så är det äkta, men stämningen finns där och kontakten mellan skådespelarna (bland annat Nicolas Debot själv), vilket är viktigast. I häftet som medföljer dvd:n så pratar Nicolas en del om tabun med manlig nakenhet och det är absolut något som han lyckats bryta ordentligt i nästan samtliga sina filmer. Man behöver avdramtisera sex och nakenhet på film och personligen så har jag ingenting emot när dom idkar äkta sex på film, åtminstone ibland. I Debots kortfilmer så funkar det utmärkt, men tro mig, jag skulle aldrig vilja se Schwarzenegger knulla på den stora duken!

Två av kortfilmerna i bonusmaterialet tyckte jag tillhörde det bästa på hela dvd:n. Dels Micke Engströms Revenge, som blandar härlig barnslighet och sjuk humor i en berättelse om vad som kanske är den ultimata hämnden (ni får köpa dvd:n för att se vad jag menar) och dels Debots Trouble quoi, en surrealistisk historia som ekar David Lynch och lekfullhet. Jag har verkligen bestämt mig för att det inte finns någon form av budskap eller mening med den, och har jag fel så blir jag verkligen besviken. För surrealismen behöver inte förklaras. Bara den finns där.

Ja, jag är inte så där jätteförtjust i 2X3, vilket ni säkert har märkt, men jag har försökt ge en rättvis bild av detta försök att blanda ut den trista svenska filmen med lite hardcore, samhällsatir och humor. Det är bara så, jag stoppar hellre in en sådan här produktion än genomlider formidabelt skit som signerats Moodysson eller Nutley. Film ska vara äkta och okonstlad, improviserad (på ett bra sätt, vilket inte herrarna här ovan kan) och främst av allt ärlig.

Själva inställningen till bra svensk film speglas av ett citat från Ulla Aspgren på Svenska Filminsitutet och hennes kommentar angående Extremism breaks my balls: ”Mitt uppdrag är att främja och sprida kvalitetsfilm. Extremism breaks my balls är en typ av film som jag inte gillar. …Vi ska stimulera spridning och visning av värdefull film. Att främja och stödja filmer, som har en internationell potential, men jag vet att filmer med porr- och våldsinslag ändå har sin marknad och har inte tolkat detta som mitt uppdrag”. Detta sägs av en person som är anställd av er, skattebetalare, och som har mage nog att blanda in sina privata åsikter i ett jobb som handlar om att ge folket vad folket vill ha. Att man rakt av dissar filmer med sex och våld bevisar bara en sak, man är inte värdig att få ta hand om så många miljoner, som ändå bara sprids till kulturella bluffar som Colin Nutley, Mats Ahren, Lukas Moodysson, Richard Hobert och alla dom andra utsugarna i det svenska filmklimatet. Då kan jag fan säga att Debot och Engström producerar betydligt viktigare film. Och Debot, när gör du en gayinriktad kortfilm?