Efter fiaskot med filmatiseringen av The Beach kan man tycka att regissören Danny Boyle och Alex Garland som skrev romanen borde hålla sig borta från varandra, men istället fördjupade de samarbetet. Tillsammans gjorde de 28 dagar senare; en zombiefilm.

Det börjar med att några djurrättsaktivister släpper ut schimpanser från ett laboratorium där dessa infekterats med ett helt nytt virus. Ett virus som gör att den smittade drabbas av okontrollerbar vrede och hunger, eller med andra ord förvandlas till en mordisk zombie. Detta virus sprider sig sedan mycket snabbt bland människorna, mestadels via bett, och då cykelbudet Jim (Cillian Murphy, som vi tidigare kunnat se i Deep Obsession) 28 dagar senare vaknar upp ur koma efter en olycka upptäcker han snart att hela sjukhuset är övergivet. Ja, inte bara sjukhuset utan hela London tycks ha tömts på sina invånare. I bilder av storslagen ödslighet vandrar han fram utmed dess gator, ensam och förvirrad. Fast helt ensam är han förstås inte, och en grupp zombier upptäcker honom snart nog.

I den situationen dyker även Mark och Selena upp. De lever i en tunnelbanekiosk och har lärt sig att bekämpa zombierna med brandbomber. Efter att ha räddat Jim berättar de för honom om hur det gick till när världen som de en gång kände den gick under, om hur smittan spred sig som en löpeld tills nästan bara de smittade och de döda återstod. Och snart har även Mark blivit smittad, varpå Selena inte anser sig ha annat val än att döda honom. Emellertid träffar de på ytterligare ett par överlevande, en man och hans tonårsdotter, vilka ger dem nytt hopp. Mannen har nämligen lyckats uppfånga en radioutsändning från en militärpostering i närheten av Manchester. En utsändning som lovar skydd och mat åt alla vilka lyckats undgå smittan. De fyra ger sig därför av norrut i en fullpackad taxibil.

Det är en ganska spännande film med lagom mycket gore, men tillför den genren något nytt? Svaret måste tyvärr bli nekande. Tvärtom finns här många nästan övertydliga lån från tidigare zombiefilmer, inte minst från Romeros klassiska trilogi. Något som kanske är medvetet, tänkt som en kul grej för de insatta, men som jag ändå tveklöst bytt bort mot lite sann originalitet. Vad som nu möjligen skiljer 28 dagar senare från mängden handlar i väldigt hög grad om den relativt stora budgeten. Om att man tack vare denna kunnat placera kompetent folk på alla platser i produktionen och ha smått imponerande bakgrundsmiljöer. Något som kanske inte enbart är av godo, med tanke på hur hårt knuten till lågbudgetvärlden och dess lite speciella estetik zombie-genren av tradition är. En zombiefilm med stor budget känns helt enkelt inte som en riktig zombiefilm.

Men dessa invändningar till trots tycker jag 28 dagar senare på det hela taget är en klart sevärd film.