I en liten kinesisk by växer Zhao Guang upp som föräldralös och uppfostras av byborna. Som vuxen lyckas han mycket bra som kycklinguppfödare och uppmärksammas av den kinesiska televisionen. Väl i rutan lovar han euforiskt att han ska ta hand om traktens alla föräldralösa ungar. Och dessa visar sig vara fler än han kunnat ana för snart har han 25 ungar på halsen. Fast skam den som ger sig på förhand och Zhao Guang står för sitt uttalande. Fast lätt är det ju inte.

Bl.a. ställer barnen till med en massa hyss och är i vissa stunder riktigt påfrestande. Fast det går snart över för det här är en gullig komedi. Byborna tar också dessa barn till sina hjärtan och via en massa förvecklingar visar filmen hur kärleken kan övervinna typ det mesta inklusive fattigdom.

I en värld där amerikansk (läs USA) film överskuggar det mesta är det ju kul när filmer från andra länder går upp på biograferna. Heder åt alla som bidrar till att detta kan ske. T.ex. Folkets Bio som distribuerar den kinesiska filmen 25 ungar & en pappa.

Och med detta skrivet så tog det roliga slut för 25 ungar & en pappa är inte en särskilt bra film. Det märks att regidebutanten Huang Ho har en skådespelarbakgrund eftersom han gång på gång zoomar in ansiktena på sina aktörer inklusive sig själv eftersom han också spelar huvudrollen som kycklinguppfödaren. Vi får absolut inte missa när de gråter eller när de skrattar eller när de agerar i största allmänhet. Framförallt barnens ansikten exponeras men sen stannar kameran och, i förlängningen, filmen med detta. Vi lämnas i en historia som rör sig inom slapsticken via buskisen och lite samhällskritik men det blir i längden inte så himla gulligt och kul som regissören antagligen vill. Snarare tar en övertydlig sentimentalitet överhand och tankarna far till amerikanska såpoperor.

Och det är kanske därför som filmen ger en dålig bismak. För när den amerikanska såpan avhandlar problem som berör den amerikanska överklassen så handlar 25 ungar & en pappa om akut fattigdom och barnarbete och annat smått och gott. Inte för att dessa ämnen inte kan eller bör avhandlas humoristiskt. Det går tvärtom alldeles utmärkt men för att humorn ska fungera så behövs allvaret också. Se bara på filmer som Beautiful thing eller Hemligheter och lögner så förstår ni vad jag menar.