Matrix hann bli kult redan innan uppföljarna Matrix Reloaded och Matrix Revolutions kom fyra år senare. Det finns förstås flera orsaker till detta. En av dem är alla de urgamla filosofiska, kulturella och religiösa intertextuella referenser som genomsyrar filmen. En annan är kopplingen till samtiden – Matrix är i mångt och mycket en sammanfattning av strömningar som varit aktuella i västvärlden under 1900-talets senare del; från teknikrädsla och cyberpunk till teknikens frälsning, new age och asiatiskt inspirerade livsåskådningar.

Matrix handlar om en liten grupp frihetskämpande människor som gör motstånd mot de maskiner som tagit över världen. Människor används som batterier av maskinerna; deras kroppsvärme ger energi. För att skapa en effektiv produktionsmiljö har maskinerna kopplat människornas nervsystem till "Matrix", ett datorprogram som simulerar världen som den såg ut innan maskinerna tog över och där människorna lever sina liv i glad ovisshet om sin faktiska belägenhet.

Det mest fascinerande med bröderna Larry och Andy Wachowskis film är hur väl integrerat action och våld är i filmens berättelse och tankegods i övrigt. Det är en jämn balansgång mellan actionfyllda slagsmål och filosofiskt eftertänksamma passager. Samtidigt är Matrix också tekniskt banbrytande, bland annat med den så kallade bullet time-tekniken, där en kulas rörelse kan saktas ner och rörelser återges i rummet, trots att tiden står stilla.

Koreografin är lysande, estetiken är vacker, effekterna är nyskapande och passar in, berättelsen är väl sammanvävd och både aktuell och tidlös… Matrix är, i min mening, en storslagen avslutning av filmmediets första århundrade.

Läs även Jerker Sandahls recension (1999-06-25) här.