21 gram lär ska vara den vikt kroppen förlorar då man dör, själens vikt enligt somliga. 21 gram är också en begåvad film av mexikanerna Guillermo Arriaga Jordán (manus) och Alejandro Gonzáles Iñárritu (regi), som tillsammans även gjorde Älskade hundar. 21 gram är deras första engelskspråkiga film, och den har en del gemensamt med Älskade hundar.

Sean Penn spelar den hjärtsjuke matteläraren Paul som måste få ett nytt hjärta, annars dör han snart. Han har problem i äktenskapet, men hans flyktade, engelska fru (Charlotte Gainsbourg) återvänder när han blir sjuk och tar hand om honom efter bästa förmåga. Naomi Watts spelar Cristina, som framgångsrikt bekämpat sitt narkotikamissbruk och nu lever som lycklig tvåbarnsmor med sin make, arkitekten Michael (Danny Huston, Johns son). När tragiken slår till med full kraft och hon mister sin hela familj i en trafikolycka där föraren smiter, rämnar hela hennes tillvaro och hon faller tillbaka i gamla synder. Den som körde ihjäl hennes man och två döttrar var Jack (Benicio Del Toro), en för detta kriminell som dock hittat Jesus och varit ren i två år. Denna dag får han dock sparken från sitt låglönejobb som caddie på en golfbana för att han har en tatuering på halsen...i ilska och vanmakt, på väg till vad som skulle bli hans födelsedagskalas, kör han för fort och dödar tre människor.

Innan Michael dör donerar Cristina hans hjärta, och henne ovetande går det till Paul, som också blir pånyttfödd, fast på sitt eget sätt. Jack, som vill ta sitt straff, anmäler sig samma kväll hos polisen, men när han släpps ut två år senare tyngs han så av skuld, i kombination med att han tappat sin gudstro, att han lämnar sin familj. Paul, som retar sig på att hans fru vill ha barn med honom på artificiell väg, då hon blivit steril efter en slarvig abort då hon var gravid med hans barn innan han blev sjuk, känner också stor skuld då han får reda på att en familj nästan utplånats för att han skulle kunna leva vidare. Han söker upp Cristina och en romans, inte helt trovärdig, uppstår mitt i all tragik, skuldkänslor och känslor av sammanbrott. När de två åren gått ska allas vägar mötas för första gången.

Detta kunde utvecklats till ett sliskigt drama i sämsta, amerikanska stil, ett pekoral där näsdukar ingick i biljettpriset. Storyn är helt enkelt inte mycket märkligare än så. Men genom att de tre huvudpersonernas öden och vägval inte skildras i en rak, kronologisk ordning, utan filmen liksom hackats upp och malts ner av den begåvade klipparen Stephen Mirrione (Traffic), och sen spottats upp i en kaotisk röra till historia, blir det aldrig sentimentalt eller gråtmilt, bara starkt och välspelat, liksom det korniga fotot gör att man får en känsla av dokudrama. Gustavo Santaolallas dova musik (han gjorde även musiken till Älskade hundar) förstärker också detta intryck av glåmig vardag.

Tillsammans med musiken är Naomi Watts och Benicio Del Toro filmens styrka, medan Sean Penn är ganska tillbakadragen här. Och medan Watts som Cristina är den som är starkast av alla, trots att det är hon som drabbas av katastrofen, är Del Toro också en fröjd att skåda i sin djupt ångestladdade roll som Jack, mannen som både tog och gav liv. Precis som den Gud han inte längre tror på...