Myles Berkowitz är en ung, frånskild man som jobbar inom filmbranschen och drömmer om att göra sin egen film. En dag får han en snilleblixt: "To make a movie simply by combining my two biggest failures. My personal life with my professional life." Idén går närmare bestämt ut på att han ska dejta 20 kvinnor och filma dessa träffar för att sedan sammanställa dem till en film om den moderna kärleken.

Sagt och gjort. Myles kastar sig full av energi in i dating-spelet, ständigt ledsagad av kameraman och klumpig ljudkille. Men någon stor charmör är han inte. (T ex är matsmältningsproblem inget bra samtalsämne över en romantisk middag.) Så efter ett tag får han problem att skaffa nya träffar, även om hans vänner gör vad de kan för att hjälpa honom. Detta samtidigt som finansiären Elie, vilken säger "fuck" minst en gång i varje mening, hela tiden hotar att dra in sitt stöd om han inte skärper sig och dessutom ser till att få med lite sex i filmen, liksom någon känd skådespelerska. Allra helst vill Elie se att han får med Tia Carrere. Fast Myles tänker inte ge upp sin vision i första taget.

Filmen är av den typ som på engelska kallas "mockumentary", d v s en fejk-dokumentär. Detta visste jag inte då jag såg filmen och måste erkänna att jag trodde det mesta var på riktigt. Jag antar att det är ett ganska gott betyg. Och överhuvudtaget är det en underhållande film, gjord med en hel del finnes. De "dokumentära" scenerna från träffarna blandas med Myles egna kommentarer, samtal med hans gamle filmlärare om vad kärlek och kärleksfilm verkligen är, samtal med vänner, mötena med Elie, samt klipp ur några av historiens mest kända kärleksfilmer. Lite påminner det om Woody Allens mer lekfulla filmer, som "Annie Hall" och "Mighty Aphrodite". Problemet är att under en rolig, fyndig yta finns… i princip ingenting alls. I en och en halv timme sitter man och mår ganska bra. Sedan undrar man vad det egentligen var för nonsens man såg. Med andra ord: Är du ute efter att fördriva tid och inget annat är "20 Dates" ett utmärkt val. Vill du ha en filmupplevelse som verkligen bränner sig fast i hjärnan är filmen däremot inget för dig.

Själv är jag nog ändå ganska nöjd med en och en halv timmes tidsfördriv.