Filmer och mini-serier med katastrof-tema finns det gott om. Oftast är de heller inte särskilt välproducerade och läcker som såll på manusplanet; det de inte logiskt kan förklara dränks i mer eller mindre lyckade specialeffekter, B-skådespelares krystade prestationer och ihåliga karaktärsskapelser. Nu släpps TV-mini-serien 10.5 Earthquake, som The Sci-Fi Channel producerade 2003, på DVD här i Sverige.

Premissen är som följer: hela USAs västkust är hotat av en serie massiva jordbävningar som hotar att sänka hela Los Angeles i havet och skapa en ny kustlinje. Under denna krisen får vi följa en rad olika karaktärers öde under de få dagar som krisen har koncentrerat sig kring; främst är det Kim Delaneys forskare som är övertygad om att det enda som kan hindra den moderna tidens största naturkatastrof är... just det: atomvapen... I en slutscen som inte är något annat än ett rent plagiat från slutscenen i Armageddon tävlar träige men kompetente Fred Ward i kapp med sig själv att krysta fram klyschor och ber om förlåtelse för att ha varit en dålig far för sin son. I andra roller syns Stålmannens pappa, John Schneider (Smallville) och kommande blonda tween-stjärnan Kaley Cuoco som pappan och dottern som hamnar mitt i katastrofens öga, och Dulé Hill från Vita Huset i rollen som läkare i giget han tog i sommaruppehållet mellan att spela in fjärde och femte säsongen av världens genom tidernas främsta dramaserie. I en annan stor roll ser vi karaktärsskådespelaren Beau Bridges som den fiktive presidenten Paul Hollister, som i en vällevererad replik förkunnar att "I´m ordering the evacuation of the entire west coast". En replik och skådespelare som förtjänat ett bättre format än en genomusel TV-miniserie.

För så här är det: faktaidiotin till trots, plågas 10.5 Earthquake av både undermålighet och plagiat-beteende. TV-produktioner såsom Star Trek: Enterprise har bevisat att det inte behövs långfilmsbudgetar för att få datoranimation för TV-mediet att se trovärdiga ut, och i vissa fall rent av även överlägset de man i vissa fall kan beskåda på stora duken. Tyvärr visar CGI-sekvenserna i detta fallet att det i mångt och mycket verkat vara en hastproduktion med en allt för begränsad produktionsbudget. Samtidigt har man plagierat den effektiva cinematografin och klippstilen från de senaste årens succéserie 24. Här återfinns bitvis samma slags indelning i mindre rutor; samma ryckiga in- och utzoomningar och skakiga handkamera. Men där det i 24 understödjer det närvarande stressmomentet, blir det i denna produktionen bara alltför uppenbart att man saknat egna nyskapande idéer.

Men i dessa tsunamitider blir eftermälet av 10.5 Earthquake långt ifrån så dåligt som det egentligen förtjänar att vara. Tanken på en ödesdiger jordbävning längs en hel kuststräcka i storleksordningen USA, blir lätt till en illabådande profetia än ren underhållning. Å andra sidan - detta är ca. 2 timmar som denne recensenten aldrig mer kommer att återfå.