Officiellt sett startar Göteborgs filmfestival den 26 januari, men för den filmintresserade går det att frossa i festivalklassiker redan nu. Med anledning av Göteborg Filmfestivals 30 års-jubileum visas nämligen publik- och kritikerfavoriter från tidigare festivaler. Bland filmerna märks Jim Jarmusch debutfilm Stranger than paradise, Cohenbrödernas debut Blood simple samt Takeshi Kitanos Hana-Bi, men även yngre filmer som Danis Tanovics Ingenmansland.

Retrospektet pågår från den 10 januari till den 3 februari.

Nytt för i år är även det av Ingmar Bergman instiftade priset “The Ingmar Bergman International Debut Award”, som tillkommit med anledning av de, enligt Bergman “många undermåliga och medelmåddiga filmer som ser dagens ljus”.  Priset skall tilldelas “En debutant som i sin film behandlar en i vid bemärkelse existensiell tematik och som har ett dynamiskt eller experimentiellt förhållande till de filmiska uttrycken”. Förutom den enorma tillfredsställelsen i att få sitt ego masserat av Bergman själv kan vinnaren av priset se fram emot en mastodontbox med Bergman-filmer, en veckas vistelse på Fårö under Bergmanveckan samt en av Bergman signerad sten - även den Från Fårö.

Bergmanpriset delas ut under festivalens avslutningsfest den 3 februari.

Festivaltältet från förra och förrförra året kommer även i år stå på Järntorget, den här gången har man dessutom låtit finfinfa Uppåt Framåt (som vanligtvis huserar på Magasinsgatan) bidra med barpersonal och DJs. Klockan 22.00 varje kväll intas scenen av band som Silverbullit, Andreas Tilliander och Pluxus.

Festivaltältet Järntorget, festivalvärdar kl 19.00, spelningar kl 22.00, varje kväll 27 januari till den 3e februari.

Festivalretrospekt, Bergmanpriser och goda drinkar i all ära, ni är liksom jag säkerligen främst intresserad av filmerna etc. Förutom särskilda satsningar på filmer från Vietnam och forna Jugoslavien finns officiellt sett inget genomgående tema. Årets Festivalprogram är lite som en välbesökt pissoar under Gothia Cup. Där finns representanter i olika former från jordens alla hörn: långa, korta, smala, breda, lyckliga, ledsna, osv, etc. Liksom en offentlig toalett inger dessutom utbudet en obehaglig känsla av prestationsångest. Så länge dygnet bara har 24-timmar, hur skall man någonsin kunna se alla filmer man vill se? För att ni skall gå vilse helt i det förkrossande utbudet tänkte jag tipsa om ett gäng filmer som av olika anledningar verkar vara något extra.

Svenska Filmer

Darling

Beskrivs som en stillsam societetskomedi med hjärta och handlar om den narcissistiska, odrägliga överklasstjejen Eva som lever ett ytligt och själlöst liv i Stockholms finare kretsar. Medmänsklighet och förståelse är för henne främmande begrepp, men när hon träffar Bernard, en medelålders elektroingenjör i kris förändras hennes värdsbild åtminstone något. En mörkt humoristisk berättelse utan pekpinnar men inte utan moral.

Hata Göteborg

Bor man i Åmål har man säkerligen ett speciellt förhållande till Lukas Modyssons debutfilm, trots att den spelades in i Trollhättan. Som Göteborgare kan jag inte låta bli att inresseras av Robert Lillhongas lågbudgetdebut, som trots sitt namn utespelas i Helsingborg. Där spenderar 19-åriga Johan och hans kompisgäng dagarna med korpfotboll och sporadiska slagsmål. Manlig gemenskap, viljan att passa in och det klassiska temat om att finna sin identitet avhandlas i vad som halvseriöst har kallats en Farväl Falkenberg för 2007. Något att älska det eller hata antar jag.

Fishy

Maria Blom gjorde sig ett namn med filmen Masjävlar från 2004, en film med världens roligaste monolog om verandor. Fishy är inte hennes senaste film, utan faktiskt hennes första, som gjordes innan Masjävlar men inte får biodistribution förrens nu. Filmen beskrivs som en anspråkslös förortsromans med drag av Lost in translation, och kretsar liksom den senare kring relationen mellan ett par som lever i helt skilda världar och egentligen inte har någon som helst anledning att vara något annat än goda vänner, men kanske eller kanske inte blir mer än så.

Korta Guldkorn genom åren

Är du intresserad av vad Björn Runge, Teresa Fabik, Josef Fares Ruben Östlund med flera gjorde innan de regisserade långfilmer? Då bör du masa dig till Bio Capitol för att titta på kortfilmspaketen Guldkorn genom åren där de alla är representerade med varsin kortfilm.

Jens Jonsson

Jens Jonsson är prisad i både Cannes och Berlin för sina mästerliga kortfilmer. Förra året regisserade han även SVT-serien God morgon alla barn. Dessutom är han aktuell som manusförfattare till Mustafa/Massimo samt med Ping-Pongkingen, sin egen regidebut i långfilmsformatet. Göteborgs filmfestival har satt ihop två kortfilmspaket med Jonssons samlade filmer. Regissören är själv på plats och samtalar med kulturjournalisten Roger Wilson.

Nordiska filmer

Reprise

Reprise är norges Oscar-kandidat och handlar om två vänner med författarambitioner. Båda skickar in sina manus till ett förlag samtidigt, en refuseras och en blir hyllad som sin generations största författare. Samtidigt har de något av en gemensam flickvän, och deras vänskap genomgår olika faser i en intensiv psykologisk berg-och-dalbana.  Handlingen känns starkt inspirerad av Trauffauts nya-vågen film Jules et Jim, en känsla som förstärks av Reprises skakiga, jumpcut-fyllda foto. Samtidigt skall man nog inte fastna i referenser, utan njuta av Reprise som en egen film, gjord 2006.

The Bothersome man

Roy Andersson möter Måndag hela veckan i denna egensinniga och visuellt hänförande film om Andreas, en nykomling i en perfekt stad där något inte är som det skall. Han dricker utan att bli full och försöker sig slutligen på otrohet och självmord, utan att omgivningen reagerar. Regissören Henrik Andersson har ett förflutet inom reklambranschen och använder sina kunskaper om en välputsad yta för att förstärka den tilltagande desperationen. En film om att perfektion kanske inte alltid är något att sträva efter.

A man's job

Om Juha, som blir av med sitt jobb men inte vågar berätta det för sin fru som måste skyddas från sin hotande depression. Till slut får han ett dåligt betalt hantverkarjobb men blir en dag erbjuden en stor summa pengar om han under en timme kammar en kvinnas hår - naken. Juha har svårt att motstå de lätta pengarna och dras snart in i en bransch har senare märker inte alltid är en dans på rosor. Svart komedi blandas med mångbottnad samhällskritik om många människors orimliga levnadsförhållanden.

How to get rid of others

Anders Ronnow Klarland har både skrivit och regisserat denna danska science-fiction där regeringen infört Köpenhamnskriteriet som skall sortera ut de 20 procent av befolkningen som kostar samhället 60 procent av de gemensamma tillgångarna. Enda sättet för arbetslösa, sjuka, kriminella och drogberoende att komma undan omedelbar avrättning är genom att bevisa att de någon gång genomfört en osjälvisk handling för samhällets bästa.

Direktören för det hela

Lars von Trier är sig lik och kallar sin nya komedi för ett “vänsterhandsarbete”, gjort i en paus under arbetet med den amerikanska “kritstreckstriologin” (där Dogville och Manderlay ingår). En lättsam förväxlingskomedi, gjort för regissörens eget höga nöjes skulle. Filmen handlar om en konflikträdd VD för ett IT-företag som skyller alla svåra beslut på “Direktörn för det hela” - en person som givetvis inte finns. En dag vill en viktig kund dock möta denna direktör, varpå det inte riktigt går som VDn har tänkt sig.  Trier nöjer sig dock aldrig med att vara helt konventionell, utan filmar med sin senaste innovation lookey som i korthet går ut på att filmen innehåller ett flertal ting som inte riktigt borde vara där. Den som först kan finna dessa ting vinner priser, bland annat medverkan i en Trier-film.

Utomnordiska Filmer

The Queen

The Queen har blivit en enorm festivalframgång och handlar om vad som utspelade sig bakom kullisserna dagarna efter Lady Diana dog i en bilkrasch 1997. Filmen gestaltar maktkampen som utspelas mellan den konservativa drottning Elizabeth och den liberala, nytilsatta premiärministern Tony Blair, allt detta mot bakgrunden av en nation i sorg. Helen Mirren är löjligt övertygande i sin roll som Queen Elizabeth, och filmen är överlag extremt välgjord och intressant.

Style wars x 2

1983 släpptes dokumentären Style Wars, som numera innehar kultstatus. Den porträtterar South Bronx under hiphopens ungdom, när B-boys, Grafitti och Dj:ing var en lika naturlig del av kulturen som rapmusiken.  Detta är en sann klassiker som alla med intresse för hiphop- eller populärkultur bör se. I samband med filmen visas även Style wars: ReVisited där regissörern och producenten söker upp människorna i Style Wars 20 år senare för att se vad som hänt med dem.

Children of men

I denna dystopiska nära framtidsvision har mänskligheten drabbats av en farsot värre än pesten, nämligen en oförmåga att reproducera sig. Barn existerar knappt längre och världen är på gränsen till ett sammanbrott. I storbritannien råder fullskaligt kaos när man försöker ta hand om alla flyktingar från övriga nationer samtidigt som man måste hantera galloperande kriminalitet och korruption i det egna landet. Med en fantastisk Clive Owen, smutsiga omgivningar och det snyggaste fotot i mannaminne levererar den mångsidiga och Harry PotterDin mamma också-reggisören Alfonso Cuarón en fantastiskt vacker, sorglig och tankeväckande film. Rekommenderas varmt.

Dry season

Dry season utspelar sig i Tchad, ett land sargat av många års inbördeskrig. Den unga mannen Atim får en pistol av sin farfar för att kunna söka upp och mörda krigsförbytaren Nassara, som dödade farfaderns son för länge sedan men som nu fått amnesti. Atim söker upp Nassara men kan inte förmå sig att döda honom, istället börjar han arbeta hos mannen och en underlig fader-son relation uppstår. En film om det universiella temat förlåtelse som alternativ till hämnd.

The Railroad allstars

En dokumentär om ett antal Guatemalesiska prostituerade som normalt spenderar dagarna med att sälja sex för två dollar längst ett ökänt järnvägsspår. Dessa kvinnor går ihop och bildar ett fotbollslag i ett försök att förändra sina liv. Nyheten sprider sig som en löpeld och medierna hugger direkt. Fotbollslaget får en buss-sponsor och skeppas runt landet. Men vad händer när medieintresset svalnar? En sorglig och dråplig och garanterat annorlunda film.

D.O.A.P

Death of a president är en blandning av dokumentär och science-fiction. Under demonstrationer i okbtober 2007 skjuter någon George W. Bush. En arabisk invandrare blir genast anklagad, men på falska grunder. Denna omtalade film tar upp frågor som främlingshat, yttrandefrihet och rättsmedvetande men genom ett post-bush perspektiv. För reklamkanpanjen i Storbritannien klädde man en av de största morgontidningarna i en så kallad tidningskavaj med rubriken att George W. Bush blivit mördad. Briljant ur marknadsföringsperspektiv, förödande för tidningens trovärdighet.

Ex Drummer

Beskrivs som Trainspotting möter The Commitments i denna belgiska film om tre extremt udda individer som bestämmer sig för att starta ett band. Blodigt, rått, politiskt inkorrekt och med en humor svarta än vad de flesta är vana vid. En historia om det mest missanpassade av band, som dessutom tar upp frågor rörande hur lågt man kan sjunka för att finna sina kickar.

Seminarium

Risky business

För alla som är intresserade av det rådande klimatet inom svensk filmindustri kan detta seminarium vara intressant. Det handlar om 2005, då rekordmånga filmer utan stöd från SFI hade premiär. Hur påverkar finansieringsmodellen slutresultatet? Hur skall man förhålla sig till produktplacerare? Hur skall man säkra finansiering till sin nästa film? Detta är alla frågor som besvaras den 30 januari klockan 15.00 på Respekt, Järntorget.

Make your own damn movie!

Lloyd Kaufman har under 30 år varit överhuvud för Troma Entertaiment, det legendariska bolaget som specialiserat sig på gore-späckade lågbudgetrysare med lika mycket humor som skvättande tarmar. Under sitt seminarium berättar han på sant punk-manér vad du själv behöver för att skapa en film. Seminariet ärpå engelska.

Den 3 februari kl 15.00, Respekt, Järntorget

Norsk bolge

Två av de festivalens mer intressanta filmer är norska, och under årets Cannesfestival deltog norge med inte mindre än 3 långfilmer och en kortfilm. Sverige hade en kortfilm med. Den norska filmvågen är över oss hävdar vissa, detta seminarium skall svara på frågan om vad som gjort att norsk film på senare tid gjort succé bland publik, kritiker och på festivaler.

Den 1 februari kl. 15.00, Respekt, Järntorget

Slutligen skulle jag även vilja tipsa om kortfilmen Själaskri, som är regisserad av Vujer-skribenten Patrik Forsell. Den visas i kortfilmspaketet svenska bilder 11 lördagen den 27/1 klockan 19.30 på Hagabion, måndagen den 29/2 klockan 12.30 på Hagabion samt torsdagen den 1/2 klockan 15.00 på Bergakungen 6.