Fjorton salonger. Två salonger med 440 platser vardera. Sveriges största filmduk. Nordens största biokomplex. Sveriges modernaste biografer. Fulla rättigheter. Öl, vin, VIP-salong. Mingel mingel, societeten och nördar. Sveriges häftigaste bioupplevelse eller en snabbt ihopsatt betonglåda som gynnar bio-monopolen? Påbyggnad för de små biografernas död? Jag säger såhär. Min maffigaste bioupplevelse kommer att bli svåröverträffad… och det var inte Bond på Sveriges nuvarande största bioduk.

Det var hösten 2005. Jag hade börjat plugga Filmvetenskap på universitetet och min filmnördighet hade kraftigt eskalerat senaste åren. För de riktigt intresserade är Cinemateket en ren guldgruva och vi som bor i Sveriges storstäder är evigt tacksamma för dess existens (även om centraliseringen till Stockholm är påtaglig). Göteborg är också evigt tacksam för att vi kan stoltsera ”…en av Europas finaste biografer” som Jean-Marc Vallée så fint uttryckte det när han hade haft, enligt honom själv, en av sina bästa visningar av sin film C.R.A.Z.Y. i vintras på Göteborgs Filmfestival. Visningen ägde rum på biograf Draken i Göteborg och så gjorde även min maffigaste bioupplevelse. Under hösten 2005 hade Cinemateket i Göteborg ett Stanley Kubrick-tema. Filmer av herr Kubrick bör definitivt avnjutas på bio med hans sällsynta förmåga att finna perfektion i bilderna som dessutom är ackompanjerade till väl utvald klassisk musik. Hans största film är enligt min mening är År 2001 - Ett rymdäventyr. Jag hade inte sett filmen innan den under hösten hade sin visning på Draken. Denna skräddarsydda biograf med 713 sittplatser har en fenomenal förmåga att omsluta dess åskådare. Det är en fulländad biograf som är ett av få ställen i Sverige som faktiskt kan kalla sig just en riktig biograf. Denna ensamma sal är byggd med ett enda syfte - att visa film. Jag ägde faktiskt Kubricks dvd-box innan visningen men hade väntat in rätt tillfälle att se filmen. År 2001 - Ett rymdäventyr visades i en nyrestaurerad 70mm-kopia. Nu fick jag ett vad som kunde tyckas vara ett ypperligt tillfälle att se detta mästerverk. Två timmar och tjugo minuter efter att första bilden rullat förbi visste jag inte var jag skulle ta vägen. Jag gick med hakan ner ut från biografen och kommer knappt ihåg hur jag lyckades ta mig hem. Min dåvarande kombo undrade om jag var sjuk när jag kom in i vår hall och stirrade blint rakt framför mig.

Att inse fakta: Något sådant kommer aldrig kunna upplevas på en kommersiell biograf. Kvantitet och pengar kan inte jämföras med intimiteten, akustiken och helhetskänslan som en biograf som Draken medför. Förra veckan hade jag mycket tid till övers och dessutom ett antal sparade biocheckar just för det här tillfället. För en gång skull fanns det faktiskt flera filmer att vara nyfiken på ur biorepertoaren. Jag gick på sammanlagt sex visningar på Bergakungen förra veckan… med blandad förtjusning, inte för filmernas skull, såg genomgående bra film, men för biografen. Man har svårt att stå utanför denna ståtliga entré utan att bli fascinerad. Lobbyn däremot inbjuder inte direkt till pompa och ståt. Det är en enorm cirkulär betongklump som är mer grå än vilken göteborgsk höstdag som helst. Jag är rätt besviken men jag hoppas det inte är färdigbyggt då den verkligen är för tråkig. Grejen med Bergakungen är den att trots att planer på bygget fanns redan på 80-talet sprängdes den första dynamiten i berget i början av 2005. Då förstår ni hur fort hela bygget har gått, för det är som sagt inget litet lantbygdskomplex. Baren och restaurangen är mysig fast med smått hutlösa matpriser. Där är egentligen det enda stället, förutom i salongerna, som jag trivs. De har blandat filmkonstinspirerad inredning med nymoderna möblemang, riktigt snyggt och trivsamt.

Genomgående är allt är större och ”bättre”. Känslan av amerikanisering är stor. Den uppfattningen blir inte mindre när man kikar in i det flashiga VIP-rummet som är till för dem som pungat ut lite extra för bekvämlighetens skull. Inte bara får man lyxa till med allmän förströelse i en VIP-lobby, man får dessutom se på en film i en specialdesignad skinnfåtölj i en sal med endast 40 sittplatser, där du givetvis kan ta med dig mat och dryck till din alldeles egna bio-dinner. Coolt är väl bara förnamnet, men som sagt, det är med blandad förtjusning. Jag själv har byggt upp en form av hatkärlek till hela komplexet. Salarna, i frågan ergonomi, bild och ljudkvalité tycker jag verkligen håller måttet. Det är bra med benutrymme och du sitter allmänt bekvämt. Dock är de helt svarta, det finns ingen känsla för feeling. Det är mycket utrymme, mycket luft i salongerna. Jag själv är mycket för mysigheten, att man verkligen skall trivas i en biosalong och tycker själv att Palladium slår den största salongen på Bergakungen alla dagar i veckan. Att se Sagan om ringen-trilogin på en ombyggd teater med en överlag antik arkitektur, täta sittplatser och balkong knockar Bond på Bergakungen i första ronden. Att sedan se vilken film som helst på Draken ligger utöver detta i en helt egen dimension. När jag går runt i Bergakungen är det svårt att inte tänka på göteborgska biografer som Svea, Capitol, Atalante, Haga etc. Små biografer som får allt svårare att konkurrera där de mindre filmerna visas. De mindre och smalare filmerna har alltid haft svårare att konkurrera men inte hjälper Bergakungens existens. Man kan fråga sig om Hagas eller Capitols publik ändå är folk med vett som inte ger upp sin lilla favoritbiograf för ett jättekomplex? Detta är säkert fakta men felet är att man inte lockar (ursäkta uttrycket) det ”vanliga” folket till de mindre biograferna. Biopubliken blir med Bergakungens framfart alltmer segregerad vilket är väldigt tråkigt. För att de små biograferna skall överleva måste fler människor vilja söka sig till de mindre biograferna, vilket ter sig enormt mycket svårare i dessa dagar.

Redan på 90-talet försvann en av Sveriges då finaste biografer, Viktoria, från Göteborgs centrum. Likt Draken var det en ståtlig ensam biograf, en enorm salong, mycket lik Palladium med balkong och vacker arkitektur. Där finns nu ett köpcentrum och det finns även planer på att riva Draken och bygga ett fitnesscenter. Draken visar inte längre film på Cinemateket och är enligt ägaren Folkets Hus inte längre finansiellt gångbar som biograf. Det är inte utan att man får magknip.

Bilder från Walentine.com