Längtan sägs vara en stark drivkraft hos oss människor, något som bland annat reklambranschen tagit tillvara på. Det är knappast en slump att reseindustrin, lagom till höstruskets intåg proppar våra brevlådor fulla med färgsprakande kataloger, till bristningsgränsen späckade med kritvita sandstränder, vykortsvackra solnedgångar och svajande palmer. Budskapet är tydligt. ”Du borde vara någon annanstans just nu”.

Det är även en kvalificerad gissning att serien Sex and the city bygger på ett liknande koncept. Denna enorma framgång grundas till stora delar på (det uppenbarligen korrekta) antagandet att västvärldens alla kvinnor går att ena under en och samma uppfattning om det ljuva livet. Närmare bestämt går denna ut på att vara en framgångsrik, självständig yrkeskvinna i metropolen New York, där man kan frottera sig med den sociala eliten, förföra vackra män och, inte att förglömma, äga obscena mängder klänningar och skor.

Självklart är vi män inte bättre, och trots det individualistiskt färgade samhället vi lever i finns det goda bevis för att se oss alla som en homogen massa, med liknande förhoppningar och ambitioner. Just därför känns beskrivningen av serien Entourage som ”en manlig motsvarighet till sex and the city” mycket passande. Med risk för grova generaliseringar ersätts den kvinnliga normen av framgång här med en något manligare, där huvudpersonen Vincent Chase tillåts förkroppsliga den livsstil vi alla i smyg sitter och drömmer om. Nej, det handlar varken om att vara en respekterad läkare eller välbetald advokat, utan såklart om att leva som en begåvad skådespelare på väg uppåt i drömfabriken Hollywoods hierarki. Kort och gott en livsstil som går ut på att omges av vackra människor (läs: kvinnor), spendera varje kväll på storslagna fester samt vältra sig i glamour, groupies, droger och sprit.

Förmodligen hade ovanstående ingredienser varit tillräckliga för en enormt underhållande tv-serie, men Entourages storhet är inte enbart begränsad till det briljanta ämnesvalet. Istället lyckas man skapa en kontrast till den ständigt närvarande ytan genom att till lika delar fokusera på vänskapen mellan Vincent och hans vapendragare, tillika bästa vänner Eric, Turtle och Johnny Drama. Eric är Vincents manager, den något inkompetente Turtle fungerar som någon slags allt-i-allo medan Johnny, som även är Vincents bror, tjänstgör som kock samtidigt som han försöker återuppliva sin nästintill icke-existerande skådespelarkarriär. Drama spelas för övrigt, i något slags meta-perspektiv på Hollywood, av Kevin Dillon, Matt Dillons mindre framgångsrika bror. Om detta ligger bakom den trovärdiga och i alla avseenden fantastiska rolltolkningen framgår dock inte.

Utöver vännerna återfinns Vincents ultracyniska och kolossalt underhållande agent, Ari Gold, som spelas av Jeremy Piven. En rollprestation som han nyligen belönades med en Emmy för.

Överlag är karaktärsgalleriet fullständigt vattentätt och snubblande nära ren och skär perfektion. Seriens kärna är kemin dessa individer emellan, men den kollektiva bakgrund händelserna utspelar sig emot utgör också en stor del av tjusningen. Många avsnitt innehåller cameos från framstående skådespelare, regissörer och artister, och de intertextuella referenserna till både populär- och smalkultur haglar tätt. Tempot är fartfyllt men inte hetsigt, dialogen är rapp och ofta värd att citera, och de halvtimmeslånga episoderna flimrar förbi i vad som känns som en ögonblinkning.

Entourage kan ses som högklassig eskapism, men lika gärna en intressant inblick bakom Hollywoods fasader, där kommersiella makter ständigt hotar att krossa det svårdefinierade begreppet kvalitet. Oavsett hur man väljer att betrakta serien kvarstår faktum: det finns helt enkelt inget sätt att värja sig mot Entourage.

Den första säsongen av Entourage börjar sändas på SVT1 klockan 21.00 onsdagen den 4:e oktober. Canal+ visar just nu säsong 2, och i USA har man precis sänt det sista avsnittet av säsong 3. Den fjärde säsongen börjar sändas i Mars nästa år.