I tisdags kväll satte sig regissören M. Night Shyamalan i ‘The Directors Chair’, för att i ett live-event intervjuas av filmkritikern Joel Siegel. Intervjun sändes digitalt ut till ett femtiotal amerikanska biografer, och Vujer var givetvis på plats i New York City för att bevaka evenemanget. Medan Shyamalan själv satt på Regal-biografen vid 42nd Street och Times Square, befann sig Vujers litteräre redaktör och filmskribent Csaba Perlenberg på Regal-biografen vid 14th och Broadway, endast två avenyer och en handfull gator bort.

Det var en avslappnad och skämtsam Shyamalan som framträdde - en stor kontrast gentemot den irriterade filmskaparen som den amerikanska TV-publiken sett endast ett par dagar innan i Sci-Fi Channels kontroversiella dokumentär The Buried Secret of M. Night Shyamalan. I dokumentären hävdas det att anledningen till att Shyamalan haft sådana framgångar med sina filmer med övernaturliga teman, är för att han själv är kapabel att kommunicera med andar. Vidare hävdas det att han och hans produktionsbolag är kontrollgalna när det gäller marknadsföring och Shyamalans egen framtoning. Bland annat en intervju med Johnny Depp förstärkte det intrycket. Även om filmskaparna, och Sci-Fi Channel själv, endast ett par dagar tidigare gick ut och dementerade flera av uppgifterna i filmen, samt erkände att filmen hade flera "fiktiva inslag", specificerades aldrig just vilka delar det var.

Diskussionerna på nätet är fulla av olika teorier om den Oscar-nominerade dokumentärfilmaren Nathanial Kahns film. Både dokumentären och live-intervjun är givetvis ett led i den massiva marknadsföringskampanj som nu inletts inför Shyamalans kommande The Village, som får premiär här i USA fredagen den 30 juli. Där upprepar han sitt mönster att arbeta med skådespelare han arbetat med förr. Medan Bruce Willis uppträdde i både Sjätte sinnet och Unbreakable, är det nu Joaquin Phoenix som återvänder efter hans skruvade, och hyllade, rollprestation i Signs.
- Det känns som om jag kan pensionera mig nu, säger han skämtsamt när applåderna har slocknat och publiken i hela salongen förväntansfullt lutar sig framåt.

Under den den timslånga intervjun avverkade Shyamalan både personliga inspelningsminnen från sina tidigare filmer, men berättade även om den osäkerhet som präglat hans filmskapande.
- Jag hade en enorm stor tur, i det att jag misslyckades katastrofalt med mina två första långfilmer, både kvalitets och innehållsmässigt, vilket skapade en stor tomhet inom mig, som motiverade mig.

Filmerna Shyamalan pratar om är Wide Awake, (1998) och Praying with Anger, (1992).
- Det jag sedan kom på var att de filmerna inte riktigt representerade den fåran jag älskade inom film. Jag växte ju upp med filmer som Star Wars, Indiana Jones och Hajen, vilket ju är några av världens bästa filmer, och jag kände att den sortens filmer var något jag ville arbeta med. Filmer med ovanliga inslag.

Han fortsatte med att avslöja att hans genombrottsfilm Sjätte sinnet ursprungligen handlade om en kriminaljournalist som upptäckte att hans son ritade samma bilder som en seriemördare lämnade efter sig på sina offer. Det enda som behölls av detta koncept var sonen som kunde se döda människor.
- Jag hade faktiskt iden till Sjätte sinnet flera år innan jag gjorde filmen, men sen fick jag reda på att man skulle göra Casper, sa då blev jag så rädd för att vara ooriginell att jag bara la idén i byrålådan igen.

När filmen sedan fick premiär, påmindes han om känslan om misslyckande. I alla fall under en kort stund.
- Det första jag läste om filmen, var New York Times-recensionen, som verkligen skrev ner oss. Och det första jag tänkte var "jaha, here we go again". Och så började jag direkt skriva på Unbreakable istället.

Och resten är, som man säger, historia. New York Times har fått äta upp sin recension flera gånger om: Sjätte sinnet blev inte bara en inhemsk och internationell kassasucce, den blev i det stora hela även en kritiksucce, och ändrade inte bara mångas uppfattningar om Bruce Willis som en avdankad actionhjälte, utan introducerade även stjärnskottet Haley Joel Osment, sedermera även Oscar-nominerad for sin rollprestation.

Shyamalan beskrev också känslan av att bli tillfrågad av Steven Spielberg om han ville skriva manuset till den fjärde Indiana Jones-filmen.
- Jag frågade honom upprepade gånger om han menade allvar, och om min vinkel på storyn inte var för existentiell, för jag var inne på att försöka förklara vad en hjälte är, och han sa bara "kör hårt". Tyvärr blev det aldrig något, eftersom jag inte hade tid, men det var en roligt upplevelse. Shyamalan blev sedan själv jämförd med Spielberg en kort tid efteråt, när Time Magazine hade honom på förstasidan, med rubriken: "den nästa Spielberg".
- Från början hade de faktiskt tänkt kalla mig "den näste Hitchcock", men när skribenten som hade skrivit artikeln såg det, så grep han in och sa någonting i stil med "kalla honom inte for det – försöker ni knäcka grabben, eller?" Och när jag själv fick höra talas om att de skulle skriva det här med att jag var "den näste Spielberg", så blev jag jätterädd att Steven skulle tro att det var jag själv som hade skrytit eller nåt, så jag ringde honom på studs, halvt panikslagen. Men han tog det väldigt lugnt och skrattade bara. Han vet hur den här branschen fungerar.

Under intervjuns gång visades fyra scenklipp; tre av dem från hans tidigare filmer, och det fjärde ett exklusivt klipp från kommande The Village. Scenen är en nyckelscen mellan Joaquin Phoenix och debuterande Bryce Dallas Howard (dotter till regissören Ron Howard). Och utan att avslöja allt för mycket, så är det en makalöst laddad scen med en Phoenix som är otroligt närvarande, och det är inte svårt att förstå Shyamalans övertro på Bryce, när han säger:
- Det här är vår generations Audrey Hepburn.

Vidare om filmens skådespelare, som bland annat består av Sigourney Weaver, William Hurt och Adrien Brody, säger Shyamalan:
- Det här är några av världens bästa teaterskådespelare. Jag var allvarligt oroad över att jag skulle få svårt att få ihop allas prestationer på duken, tidsmässigt, och göra rättvisa åt alla skådespelarna och karaktärerna, och bli tvungen att lyfta luren och ringa någon av dem, och säga "du, jag är ledsen men…" Lyckligtvis slapp jag göra det.

Dock blev Shyamalan tvungen att ingripa på ett annat vis i efterproduktionen, när han upptäckte att en av närbilderna på Bryce Howard i en av filmens huvudscener var suddiga. Lösningen blev framtagningen av en revolutionerande redigeringsteknik, utvecklad av George Lucas’ Industrial Light & Magic.
- Jag fick ärligt talat panik, och trodde att det var kört. Så jag ringde upp grabbarna på ILM och undrade om det fanns någonting de kunde gora. "Visst", sa de, och resultatet blev häpnadsväckande: de lyckades finna skärpan genom en helt ny behandlingsmetod.
- Resultatet blev faktiskt så bra, genom att närbilderna på Bryce blev så klara och ljusa, att jag frågade dem om de inte kunde göra bilden lite smutsigare. Det blev helt enkelt för perfekt.

Shyamalan gav också en hint om vad hans nästa projekt kan bli: en filmatisering av Yann Martels hyllade roman The Life of Pi.