Stackars Mel Gibson. Inte nog med att killen fått punga ut med nära 300 miljoner kronor – nu får han dessutom dras med att kallas för antisemit. Vad har egentligen killen gjort för att förtjäna det? Helt ärligt, alltså? Om jag förstått det rätt har han sedan tidigare försvarat sin far, efter att illvilliga reportrar frågat honom hur han ser på att hans far förnekat förintelsen. Det politiskt rätta är givetvis att förkasta sin far som fruktansvärd nazist, men istället väljer han att försvara sin far. Som jag uppfattar det försvarar han honom som människa, och inte uttalandena av mer antisemitisk karaktär. Men reportrar är som de är, och nu skaldar nästan hela Hollywood och resten av världen förresten att Mel Gibson är judehatare.

Jag menar: reportrar vinklar gärna sina artiklar rätt rejält. Se bara på Aftonbladet och Expressen som för mig framstår som allt duktigare när det gäller att vända och vrida på sanningen. De är värre än värsta wannabe-advokaten som spenderat alltför många timmar framför Ally McBeal och Advokaterna! Betänk nu också att det inte är svenska reportrar som grillat Gibson. Nej, nu snackar vi om desperata, läskiga, blodsugande, skräckinjagande, fruktansvärda amerikanska murvlar som gör vad som helst för en så kallad nyhet. Tillåt mig därför vara skeptisk till Gibsons omtalade antisemitiska uttalanden.

Nu när filmen om Jesu lidande kommit bekräftas tydligen alla rykten om att Mel Gibson är en judehatare. Den hemska mannen skildrar ju till och med hur det inte bara är romarna som ligger bakom korsfästelsen: det är judarna också! Uppenbarligen är det så att om man skildrar judarna på det här sättet, är man en klockren antisemit. I alla fall om man enligt Hollywood-reportrar har försvarat sin farsa trots tvivelaktiga uttalanden. Det spelar visst ingen roll att historien är rätt tagen ur Bibeln, den bok som är betydligt vanligare i USA än i Sverige, där väldigt många människor faktiskt är troende katoliker som går till kyrkan. Bibeln är i alla fall inte antisemitisk, tycker folk, men när Mel Gibson skildrar Evangelierna och tar med alla otäckheter blir han plötsligt antisemit. Och förresten: han tar även med hur Jesus plågades, och Gibson väljer att skildra honom med bar överkropp. Fan, att jag inte tänkte på det! Det är ju uppenbart – han skildrar våldet och fascinationen för manskroppen. Då är han ju inte bara antisemit. Han är fascist och därför nazist också! Jag måste åka till nästa års Oscarsgala och kasta ägg på honom och bua rätt rejält.

Jag förstår ändå att det måste kännas lättare att kritisera en person än att kritisera hela Bibeln. Gibson har lyckats med det fantastiska konststycket att, troligen medvetet, ifrågasätta en hel religion. Han har skildrat Jesus sista timmar på jorden så exakt han bara kunnat, och när detta väcker debatt ifrågasätts indirekt kristendomens vara eller icke vara. Filmen är inte mer antisemitisk än vad kristendomen är. Folk som väcker kritik mot filmen The Passion of the Christ kritiserar trots allt handlingen och skildringen. De förfasas över våldsamheterna, över själva lidandet som filmen faktiskt går ut på – det fysiska lidandet men kanske mest det psykiska som detta leder till – och de förfasas över handlingen. De förfasas över Bibeln.

Jag ser en fara i att folk skriker "antisemit!" så fort något sånt här dyker upp. I slutändan kommer det endast att skada judarnas sak. Jag vet inte hur ni tänker, men personligen har jag svårt att sympatisera med Israels ambassadör här i Sverige när han utför sabotage mot konstverk i Sverige. Låt gå för att Snövit utanför Historiska museet här i Stockholm var rätt så uppseendeväckande, men när Israels representant i vårt land öppet saboterar verket, gormandes ”judehatare!”, har jag fruktansvärt svårt att känna sympati med Israel. Kanske är det sådana här händelser som gör att jag är skeptisk mot mycket som andra uppfattare som antisemitiskt – man tröttnar helt enkelt. Men det gäller att se upp! När verklig antisemitism uppstår gäller det att kunna upptäcka och bekämpa den. Med allt skitsnack som vår lilla värld nu svämmas över av kanske det är svårt att upptäcka denna. Tyvärr. Och symbolen för all antisemitism just nu är Mel Gibson. Det är därför jag tycker synd om honom.